Sida 62
60 puddingfen. En half timma sednare lsom Pru Cratchit, rodnande och med ett stolt småleende på läpparna, in med puddingen, hvillsen såg ut som ett marmoreradt kägelklot, var hård och fast, brann i ett qvarter påtändt brännvin ock hade en qvist af julträdet öfverst instucken. ”En ypperlig pudding!” sade fadern, och derpå tilläde han, alt han ansåge densamma för det största mästerstycke i kokkonsten, hans hustru åstadkommit allt sedan de blefvo gifta. Fru Cratchit anmärkte deremot, att nu, när stenen fallit henne från hjertat, kunde hon gerna tillstå, att hon varit osäker, om tillräckligt med mjöl blifvit taget till puddingen. Hvar och en hade någonting att säga om honom; men ingen sade eller ens tänkte, att han var hra liten för en så talrik familj. Det skulle varit både synd och skam, och hvarenda medlem af familjen Cratchit skulle blygts för att hysa eller gifva väckelse åt en sådan tanke. Måltiden var förbi, bordet afdukades, platsen vid kaminen rensopades, och elden omlagades. Blandningen i skålen påsmakades nu och befanns ypperlig; derpå lades äpplen och apelsiner på bordet, och en hel eldskyffel med kastanjer ställdes på elden. Hela familjen samlade sig kring elden i en cirkel, som Herr Cratchit sade, ehuru han dermed menade hlott en half, och bredvid honom stod husets hela glasförråd, två dricksglas och ett haltande vinglas. Men dessa mottogo den heta drycken ur skålen lika bra, som hade de varit guldbägare, och Herr Cratchit skänkte i med glädjestrålande ansigte, medan kastanjerna muntert sprakade och sprucko sönder öfver elden. Derpå uppmanade fadern sin familj att dricka och sade: ”Rolig
Källa: Project Runeberg ·
