Sida 63
61 ”Rolig jul för oss alla, mina barn, ocb Gud välsigne oss!” Hela familjen upprepade dessa ord ocb drack. Till slut ropade oeksä lilla Tim: ”Gud välsigne oss alla, bvar ocb en i sin stad!” Han satt tätt bredvid fadern på sin lilla stol, ocb fadern höll barnets vissna band i sin, likasom älskade ban detta barn med en egen kärlek, likom önskade han på det högsta att få behålla det, men fruktade, att det skulle beröfvas honom. ”Ande”, sade Scrooge, med innerligt deltagande, sådant han förut aldrig erfarit, ”säg mig, om lilla Tim kommer att lefva.” ”Jag ser”, svarade anden, ”en tom plats vid det tarlliga kaminhörnet och en liten krycka, som med omsorg förvaras. Om dessa skuggor icke i framtiden komma i andra förhållanden, skall gossen dö.” ”i\bj, nej!” sade Scrooge. ”Ack nej, ande; säg, att han skall lefva!” ”Om icke desssa skuggor i framtiden komma i andra förhållanden, skall ingen af mina bröder finna honom här,” svarade anden. ”Hvad betyder det? Vill han dö, sä må han det göra och derigenom minska den öfverllödiga befolkningen.” Scrooge lät sitt hufvud sjunka, när han hörde anden upprepa hans egna ord; samvetet vaknade hos honom. ”Menniska,” sade anden, ”om du har ett menskligt hjerta i bröstet, så var tyst med slika onda ord, tilldess du funnit, hvad och hvar öfverflödig befolkning är. Vill du afgöra öfver hvilka menniskor som skola lefva, och hvilka skola dö? Måhända är du i Guds ögon mer ovärdig 6
Källa: Project Runeberg ·
