Jul-aftonen

I. MARLEY’S ANDE. Marley var död; dermed börja vi. Derom fanns icke ringaste tvifvelsmål. Beviset öfver hans be- grafning var utfärdadt ocb undertecknadt af pre- sten, notarien, af den, som haft bestyret med begrafningen, samt af den främsta i sorgen ef- ter den aflidne. Scrooge hade undertecknat det; ocb Serooge’s namn var fullvigtigt, hvar det än stod. Gamle Marley var död som en stock, det är säkert. Död som en stock! Sannerligen jag för min del är i stånd att säga, kvari det egna slaget ”död” bos en stock kan besticka sig. För min del skulle jag tvärtom nästan vara frestad tycka ett likkistbräde ännu mer dödt, om det så ändtligen skall vara. Men det gamla ordspråket säger: ”död som en stock,” ocb inte vill jag, att man skall säga på min baji, det jag vanhelgat något, som gått i arf från våra fader. Hvem vet, om inte staten kunde komma i fara genom sådant ? Det torde sålunda tillåtas mig att till yttermera visso upp- repa, det Marley var död som en stock. Visste Scrooge, att ban var död? Naturligt- vis skulle ban veta det. Annat var ju icke möj- ligt. Scrooge och Marley bade varit compagno- 1