Sida 82
80 ”Hur’ står det till med Er?” frågade den andra. ”Rätt bra,” sade den förste. ”Nå, Ilin fick livad lian skulle ba till slut ändå.” ”Ja; jag hör det,” svarade den andra. ”Bra kallt i dag.” ”Hvem kan vänta annat vid jultiden? Ni är väl ingen skridskoåkare, gissar jag.” ”Nej, nej; bar annat att tänka påi God morgon!” Eljest icke ett ord. Sådan var deras hels- ning, deras samtal oeb deras afsl;ed. Scrooge tycktes i början finna det underligt, hvarföre anden ansåg ett till utseendet så vanligt samtal för någonting vigtigt; men snart insåg lian, att någon hemlig betydelse kunde ligga derunder, oeb denna bemödade han sig att utfundera, Svär- ligen kunde samtalen hänsyfta på Jakobs, hans för detta compagnons, död, ty denne tillhörde det förfiutna, och den ande, i hvars sällskap Scrooge befann sig, var en framtidens ande. Ieke heller tyckte lian, att samtalen kunde lämpas just på honom sjelf. Han tvitlade likväl icke, att, de måtte syfta på hvad som helst, likväl en lexa för honom fanns deruti, och han föresatte sig derföré att vara noga uppmärksam på allt, som han sett, men framför allt observera sin egen skuggbild, när denna skulle visa sig. Han hoppades nämli- gen, att det sätt, livarpå hans eget framlida jag skulle uppföra sig, äfvcn borde gifva honom nyc- keln till gåtan, hvilken han nu icke kunde lösa. Han såg sig om efter sin egen bild; men i hans vanliga hörn stod en annan, och, ehuru kloc- kan visade på den timma, då han alltid brukade infinna sig på sin plats, såg han likväl icke sig sjelf bland de många personerna på börsen. Det- ta föreföll honom likväl ieke besynnerligt, ty han
Källa: Project Runeberg ·