Sida 81
79 Lar Lan testamenterat den åt sin Corporation. Så mycket vet jag, att inte jag är insatt till arf- vinge.” Skämtet mottogs med ett allmänt löje. ”Imellertid blir det en begrafning för synner- ligen godt pris,” fortfor samme talare, ”ty san- nerligen jag vet, hvem som vill gå med honom till grafven. Kanske vi skola sluta oss till pro- cessionen?” ”ÄLja, om man sörjer för, att någonting fin- nes att få, kan jag nog gå med,” sade gentleman- nen med utvexten på näsan. ”Men finns det ingenting sådant, får icke heller någon mig med på begrafningen,” Ett nytt löje. ”Jag är ändock den oegennyttigasle af alla,” sade den första talaren, ”ty jag nyttjar aldrig svarta handskar oeh går aldrig på begrafningska- laseh Likväl skall jag gå med nu, blott någon annan följer. När jag rätt tänker efter, var än- då jag Lans bästa vän, ty vi stadnade alltid, när vi möttes.” Gentlemännen spridde sig och formerade snart nya grupper. Scrooge kände dem och vände sig till anden, likasom väntade Lan sig en förklaring af denne. , Skepnaden skred framåt ut på en gata. Dess finger visade på tvänne personer, som mötte Lvar- andra. Scrooge lyssnade åter, ty Lan trodde att Lan Lär skulle få förklaringen. Afven dessa bägge män kände Lan fullkom- ligt väl. De voro handlande, mycket rika och Lögt ansedda. Han Lade alltid bemödat sig om alt ega deras aktning, förstår sig i affärsväg, bara i affärsväg. ”Ilur’ står det till,” frågade den ena.
Källa: Project Runeberg ·