Sida 80
7S Han fick ej något svar. Handen pekade rakt framför dem. ”Så led mig!” sade Serooge. ”Led mig! bal- ten försvinner ock är en dyrkar tid för mig; jaij vet det. Led mig, ande!” Skepnaden rörde sig från stället likasom den kommit dit. Serooge följde i skuggan efter dra- periet, kvilket, tyckte kan, uppkar konom oqL förde konom med. De tycktes knappast gå in i staden; det såg snarare ut, som skulle staden af sig sjelf vuxit upj> omkring dem. Men tle kefunno sig i staden, midt i dess kjerta, på börsen bland köpmännen, som skyndade fram ock tillbaka, klingade med guldet i sina fickor, stodo i grupper utmed kvarandra ock pratade, sågo på uren ock tankfullt lekte med sina stora guldberlocker m. m., såsom Serooge så ofta sett förut. Anden stadnade framför en liten grupp.sam- talande affärsmän. Serooge såg, att andens kand pekade på dem, ock lian trädde derföre närmare, för att köra på deras samtal. ”Nej,” sade en stor eorpulent man med en o- fantlig hängande kaka, ”om det vet jag ingenting. Jag vet blott, att kan är död.” ”När dog kan?” frågade en annan. ”1 natt som var, tror jag.” ”Hvad säga kerrarne om konom?” frågade en tredje ock tog sig en väldig pris ur sin gulddosa. ”Jag trodde, att den karlen icke kunde dö.” ”Jo, jo men!” svarade den första ock gäs- pade. ”Hvad kar kan gjort med sin förmögenhet?" frågade en man med rödt ansigte ock en sväfvau- de utvext på näsan, snarlik en kalkonkamm. ”Det kar jag inte kört,” svarade mannen med isterhakan ock gäspade ännu en gång. ”Möjligen
Källa: Project Runeberg ·