Sida 84
S2 Der satt han och rökte sin pipa i allsköns mak- lighet. Scrooge och anden infunno sig hos denna man , just som en gammal qvinna med ett tungt paket smög sig in i hoden. 31en knappt hade hon hunnit in, förrän en annan qvinna infann sig med en börda af samma slag, och dem på hälar- na följde en man i en loggsliten svart rock, hvil- ken tycktes lika mycket skrämd för qvinnorna, som fle blifvit skrämda för hvarandra. Efter eu stunds tystnad, kvarunder den gamle handelsman- nen närmade sig till dem, utbrusto de alla tre i ett högljudt löje. ”Låt bjelphustrun först komma ensam in,” sade hon, som kommit först. ”Tvätlerskan blir sedan den andra, och så kommer aldrasist, också ensam, begrafnings-entreprenörens karl. Gamla Joe, det är en händelse! Här stöta vi tillsam. man alla tre, utan att det varit vår mening.” ”Ni hade inte kunnat stöta tillsammans på något bättre ställe heller,” sade gamla Joe ock tog pipan ur munnen; stigen nu på bara! Här ären J ju icke främmande. Men vänta först ett ögonblick, tilldess jag får stänga dörren! Hör, hur’ den skriker! Jag tror nästan, att bland allt mitt jernskräp ingenting finns så rostigt som (le här gamla dörrhakarne, och troligtvis finnas här icke några ben, som äro äldre än mina. Ha ha ha! Vi passa för hvarandra! Se så, stig på nu!” Han menade, att de tre skulle passera bak- om förkänget. Först rörde han om elden meden gammal jernstör, derpå putsade han sin rykande lampa (ty det var mörkt) med munstycket på sin pipa, och derpå tog han denna åter i munnen. Under det han sysslade härmed, kastade den qvinnan, som redan talat, sitt bylte på golfvet, satte sig bred och stolt på en stol, slödde armbå-
Källa: Project Runeberg ·