Sida 89
87 afsigter; ieke ett enda drag; i dess ansigte kan du göra afskräekande. Det vilt ingenting säga, alt banden nu är tung ocb faller tillbaka, när hon lyftes opp; det vill ingenting säga, att hjertat ock pulsarne nu stadnat; men det liar något att bety- da, att handen var öppen, ädelmodig och trofast; hjertat manligt och ädelt och ömt. Nyttja din udd, du skugga, nyttja honon 1 Ur såret framqväl- la de goda gerningarne ocb fylla verlden med o- dödligt lif. Ingen röst hviskade dessa ord i Serooge's öra, ocb likväl hörde han dem, när han kastade sina ögon på sängen. Hvad månne väl först och främst skulle röra sig hos denna man, om han åter kunde vakna? frågade Scrooge sig sjelf. Girig- het, hårdhet, bekymmer? De liafva sannerligen be- redt honom en glad bädanfärd! Här låg han i det mörka tomma huset, och der fanns ieke en man, icke en qvinna, icke ett barn, som kunnat säga: han var god mot mig i det eller det, och för hugkomsten skull af denna hans godhet vill jag oek vara tacksam mot ho- nom. På dörren krafsade en katt, och under ka- minen tycktes råttorna gnaga. Hvad de sökte i likrummet, och hvårföre de voro så oroliga och brådskande, derpå vågade Scrooge ieke tänka. ”Ande,” sade han, ”detta är ett fasans rum. Fastän jag lemnar det, skall den lärdom, det ger mig, sannerligen aldrig gå ur mitt minne. Låtom oss gå!” Anden pekade med orörligt finger på den döde. Mag förstår dig,” sade Scrooge, ”ocb jag skulle göra det, om jag blott förmådde. Men jag saknar krafter dertill, Ande, jag saknar kraf- ter derlill.” Anden tyektes åter kasta en blick på honom. ”Om det i staden finns någon menniska, hos
Källa: Project Runeberg ·