Sida 93
91 de den väl, stackars man. Théet stod färdigt vid e den for lians räkning, ocl, alla bemödade sig alt hjelpa honom på ell eller annat sätt. Derpå klättrade de bägge yngsta upp på hans knän, la- de sina sma kinder mot lians och sade; ”Panna tänk icke mer på del; sörj ieke mer]” 1 ’ Cratehit visade sig mycket vänlig mot dem och talade kärleksfullt till hela sin familj; han betraktade arbetet på bordet oeh berömde sin hu- strus och flickornas flit och skicklighet. Det blcf- ve säkert färdigt före söndagen, anmärkte han. isondagen! Har du varit der i dag, Robert?” fragade hustrun. "Ja, mamma,” svarade Cratehit, ”oeh jag vil- le onska, att du kunnat komma med mig. Du skulle kafva fröjdat dig öfver den vackra gröna platsen Men du skall nog få se den mänga gim- V'Vi i'n!' i°-Vafl,e 1,nnom aU komina om söndag. Mitt lilla, kara barn!” utropade han derpå; ”mitt stackars lilla barn!'’ Han kunde icke längre hålla tillhaka sina tarar, utan gick ut ur rummet samt uppför Iran- 1 ufvanpp, der julljusen brunno klart bredvid barnet stod en stol, och på den syntes] att någon nyligen suttit der. Den »lackars Ro- bert satte sig ned på stolen, oeh, sedan han sam- lat sina tankar och lugnat sig något, kysle han « e l,Ila ans.gtet. J\u var han åter försonad med (let, som handt, och gick lugnad ned igen. A|k‘ satle ^g nu omkring elden oeh samta- lade, fliekorna och modern ständigt fortfarande med sitt arbete. Cratehit berättade om hur ut. innoii en igt god Mr Scrooge’s systerson varit, bvilken knappt sett honom en enda gång förut oeh nu moll honom på galan, anmärkt, alt han ag sa ledsen ut, och frågat, hvad som felades honom. Jag berattade alli för honom,” forlsat-
Källa: Project Runeberg ·