Sida 13
* JULFRID * * 13 *
tydelse har icke föreningens verksamhet haft! Tänka vi på lifvet i byarne och gårdarne för femtio år sedan och nu, hvilken skillnad! Osämja, dagdrifveri, fattigdom och råhet kunde man då få se, snart sagdt, öfver allt. Nu äro frid, flit, välstånd och upplysning lika allmänna. Förändringens grundorsak — må vi märka detta! — är de andliga lifsrörelserna, om än äfven andra omständigheter kunna uppvisas såsom medverkande.
Jönköpings missionsförening gaf anledning till bildandet af en mängd lokala missionsföreningar å de orter, dit föreningens talare reste. I förhållande till hufvudförenin-gen voro de biträdesföreningar men hade — och hafva så ännu, ty förhållandet fortgår oförändradt — i öfrigt en helt fri och själfständig ställning, så att de kunde bedrifva en egen verksamhet och ansluta sig för samverkan till andra större missionssällskap såsom Evangeliska Fosterlandsslif-telsen och Svenska Missionsförbundet.
På större platser ha dessa lokala missionsföreningar vuxit ut och blifvit ganska stora samt utgöra nu en betydande faktor i de samhällen, där de finnas.
Sedan 1886 har föreningen ledts af pastor Karl Palm berg, som ordförande, och har under tiden varit stadd i ett oafbrutet framåtskridande. Verksamheten har blifvit mera fyllig och mogen, och föreningen har fått en betydligt fastare och själf-ständigare ställning än någonsin förut. Missionsmedeln ha vuxit till det dubbla mot före honom. En pensionsfond till stöd för predikanterna på deras ålderdom har bildats och uppgår för närvarande till 20,000 kronor.
Den 1 juni i år firade föreningen på sin femtioårsdag min-nes- och tacksägelsefester på många ställen inom sitt verksamhetsområde.
Hufvudfesten torde väl hafva varit den, som hölls i Jönköping. Denna fest var förlagd till fem olika lokaler inom staden, alla öfverfyllda, äfven det ett bevis på föreningens nuvarande stora omfattning och på missionsvännernas antal i Jönköping och dess omnejd.
Med anledning af denna fest vill Julfrid i år bringa sina läsare några bilder af föreningens båda ordförande samt af dess nuvarande styrelseledamöter och predikanter.
Karl Palmberg, pastor, ordförande.
Anders Johansson, August Bergström, Carl Josef Hultgren, Malte Colleen, landstingsman, Bårarp. fabrikör, v. ordförande. handlande, Jönköping. godsägare, Järstorp.;
S. M. Blomdahl, Per Johan Peterson, Erik Räf, L. Melldahl,
disponent, Barnarp. redaktör, Jönköping, godsägare, Attarp. mejeriägare, Tenhult.
Oscar Bång, Johan Carlsson, Evald Theodor Sandstedt, bankkassör, Jönköping, bandiande, Huskvarna. apotekare, Jönköping.
Carl Ljunggren, Karl A. Rundbäck, Sven Emil Hagberg, C. M. Johansson, anjunkare, Jönköping. stadsfogde, Jönköping. kyrkoherde, Sandseryd. distriktförest. Jönköping
P, S. — En tredje sida hos de frireligiösa rörelserna finnes ock, som i förbigående må nämnas.
Missionsföreningarna voro de första större sammanslutningarna kring gemensamma intressen, som uppstodo under det förflutna århundradet. Ur dem som följd eller med dem som förebild ha sedan de sociala rörelser vuxit fram, som för närvarande spela en stor roll i samhället.
Men länge stodo missionsföreningarna ensamma som fria sociala organisationer och genom dem sökte sig ofta den allmänna folkmeningen uttryck i större samhällsfrågor. En gammal inflytelserik politiker yttrade för tjugu år sedan till den, som skrifver dessa rader: >Jag erkänner att missionspartiet är det enigaste och mest konsekventa parti
i politiken vi ha i landet». Yttrandet må ju vara en spegelbild, som visar den andliga verksamhetens resultat utåt, och är talande nog för den, som erinrar sig tiden för de andliga rörelsernas uppkomst. Den som då lånade sitt öra åt det hållet behandlades så godt som en pestsmittad eller förryckt. Omsider bröt likväl sanningen igenom, och många äro de, som i våra dagar se och villigt erkänna att de andliga rörelserna verkat godt i samhället.
I det sociala dela nu missionsföreningarna inflytandet med andra nyare sammanslutningar, af hvilka goodtemplarordnarne och de socialistiska fackföreningarna äro de största. Nykterhetsarbete och andlig verksamhet kunna gå hand i hand, och ett godt samförstånd råder också i allmänhet mellan båda rörelserna. Men socialisterna kunna eller vilja icke fatta, att religionen är en af Guds bästa gåfvor till människorna, utan ställa sig som fiender till missionsvännerna och deras verksamhet. De sistnämnda kunna trösta sig med, att det ännu dröjer en god stund, innan socialisterna uppfostrat sina anhängare så pass både i kulturellt och i materiellt hänseende som den religiösa rörelsen gjort med sina. Socialisterna vilja icke veta af någon himmel bortom tiden utan söka himmelen här. Det kan bli tu tal om, huruvida de icke gå miste om den både här och där, ty Kristus har sagt: Söken först Guds rike, så faller eder sedan det jordiska till. J. P—n.
Källa: Project Runeberg ·