Sida 73
ta sig, såsom begränsad begränsning, det är: Dimension.
Punkt är dess Första Form; rent Utom och Negation i afseende på Utsträckningen, det rent ut-sträckningslösa.
Den Andra Formen är den Förstas förgängelse och föränderlighet, är Punktens flyttbarhet, är
Längd; den är (såsom i allmänhet den Andra Formen, eller Förgängelsen) Dyadens uttryck; bestämd af två punkter oeh egentligen ieke annat än deras tvåhet, — sjclf ieke med Utsträckning impregnerad, utan blott dess leivande aning, offring af det ut-sträckningslösa, Negation deraf, utan reell Positivitet.
Men nu impregnerar Väsendet, Utsträckningen, sina Former oeh sätter -sig i dem såsom i dem begränsad, såsom Dimension, hvilket Längden ännu icke är, utan blott den rastlöst ilande aningen deraf.
Nedlägges Utsträckning i Första Formen, i den rena Negationen och Fixeringen, så uppkommer
Bredd, det hämmande eller hämmade, fixerande eller fixerade, det stillastående, likasom punkten, men med utsträckning.
Men, på Bredden, som sin Basis, stiger Väsendet i sin Andra Form,
Höjden, eller, hvad som är detsamma, Dju-' pet, den adlade, förklarade Längden, som visserligen, likt denna, söker, men ej, som Längden, söker Väsendet i Form, utan, (just emedan hon i högsta mått eger detta), — rent Väsende, Breddens Offring och derrned slutet på hela dcnna utveckteugs-
Källa: Project Runeberg ·
