Sida 76
Dess begränsning sker i Tvenne Former. Den F ö r s1 a, det stillastående, fixerade, stela, hämmade, negativa, Andclösa — Plilcgma.
Den Andra är dettas offring; sträfvande till delaktighet af Anden; förgängelsen och förstörelsen, men, såsom sådan, dock sjelf det skarpaste, mest bestående, ett oändligt Utåt—C koleriskt Temperament.
Men, gjuter sig Anden i Phlegman, då blir slemmet blod, stillaståendet inom sig förnöjd fallhet, rikedom, lif — S&nguiniskt Temperament.
Och, impregnerar Anden det Choleriska, då blir detta icke mer ett Utåt, utau ett Uppåt, Ccntralsyft-ning i stället för Lateralsyftning, längtan, icke mer från Första Formen, utan från Väsendet i Första form, från det sanguiniska naturlifvet till det rena eviga väsendet, till den fria, oändliga Andens delaktighet — Melancholie.
Hvem scr icke, att Anden är Poesien, den fritt öfver allt sväfvande — att Phlegman är Architectu-ren, den hvilande, med sina massor, sin tyngd och sin bestämmelse efter tyngdens begrepp, — att det Choleriska är Musiken, lefvande inom lateralsplic-ren, det lineara, evigt förnyade spetsiga, längtande oeh i längtan fördröjande; — att det Sanguiniska ät Plastiken, stillastående, likasom Phlegman och Architecturen, men med Ande; således blott det med sig förnöjda: rikt, fullt, yppigt, smältande, mångfaldigt i formerna; '— att Melancholien med sin syftning uppåt till Ljuset (och derföre också sina skuggor) är Måleriet?
Källa: Project Runeberg ·
