Sida 90
Om Philosomuehs Metbod,
JPhilosophiens method är, enligt Hegel, imma* nen t: det förnuftiga tänkandet följer »sakens nödvändighet» . Här uppstår först den frågan, am objeetet ir blott sak, eller person: om det är substans och således substrat, eller sjelit subjcct och således fritt både i yarelsc och mcddelelse (icke blott subjecti-viseraude sig i mig, utan sjelfständigt emot mig).
Men, äfven om jag inskränker mig till den eplier, der objeetet är sak eller blott och bart ob« ject, så frågas, om ett sådant object kan stå i dircct förhållande till ett isolerad t subject (hvilket omedelbara förhållande skulle innebära den postulerade absorberingen af subjeetet i objeetet): således om en sak kan — realiter uppstå och bestå för — idea-liter förstås af en person, utan så vidt en annan personlighet der är nedlagd och der möter: om i allmänhet sak har yerklighet och betydelse, utan såsom medium för personers — reala och ideala — texel-förhäliande, såsom den grund, på hyilken personerna både skiljas till sjclfständighet och — med sjelfständig-bet — inbördes förenas. (Dessa tyenne momenter utgöra nämligen begreppet al förmedling och medium.)
S a k är a 1 c k e-j a g, hvilket, likasom det betingar mitt förhållande till ett Du, sjelft af detta betingas. Sak är Natur: natur är grund till exi-
Källa: Project Runeberg ·
