Sida 101
dess verksamLet — i systematisk met^od ock g å ii g, k varigenom dess motsats får characteren af siu tp unkt.
Den förmedling, hvilken således utgör sjelfva systemet, är un närmast realiserandet af det anspråk, som var gifvet på. förra ståndpunkten*. Den dubbelhet, den ömsesidighet, som der var gifven potentiå eller såsom å bägge sidor lika giltig möjlighet, måste nu actu sättas, således i bestämd differens och följd, såsom två momenter. Likväl, som dessa dubbla anspråk berodde på en diremtion, hvilken just skulle förmedlas, måste ur dessa två momenter begreppet åter sluta sig tillsamman, och, först i det tredje momentet, som förenar de båda förra, begreppet Princip halva fått sin fulla realisering och concretion.
0) Principen är positiv, och förmedlingen är öfvergång till negativitet.
Detta är det första anspråkets realisering, E-mahation, Reflexion i annat.
Orsak och följd—-men, der orsaken upp* bör, är följden slut; det abetraeta resultatet, följdens, förmedlingens fulländuing, är rent Intet (blott gräns); detta ligger i principens sjeif-het: det sjelfviska är fruktlöst.
Detta resultat af rent Intet innebär dialectiken mot detta moment: det är sjelft otillräckligt; men momentets slutpunkt blir nu min begynnelsepunkt; detta är närvarande moments egen an-
Källa: Project Runeberg ·
