Sida 100
Ty principen, såsom blott membrntit af motsatsen, har ingenting som skiljer honom fråvt hans motsatta, utan är simpliciter coordincrad dermed; och det motsatta, å andra sidan, såsom membrnm af mångfald, blir sjclft ieke mer mas-f sa, ntan samlas till enkelt begrepp. Jag skiljer
. Täl det ena, såsom positivt, från det andra, såsom negativt, men båda hafva lika anspråk att vara princip; — en dialcctik, som innehåller, att ingendera är det.
Den verkliga principen skiljer sig från sin motsats blott så vida som subordinatton inträder, d. ä. aå vida som det ena membrnm blir det andras mått, blir det förmedlande mellan sig och det andra (transscendent), d. ä., så vida det blir på en gång membrnm af motsatsen och enhet utom densamma, d. ä., så vida concretion af A och B inträder*
Detta är redan såsom fordran, d. ä. o m c* delbart, gifvet genom det anspråk att vara princip, som äfven i detta moment eger rum, fastän satt såsom ömsesidighet, d. ä. princip-löshet. Detta omedelbara måste sjelft blifva satt, fordran blifva verklighet, då den jn icke är annat än driften att sålunda sätta sig. Detta ger tredje momentets
C. Principen är på én gang membrnm af Motsatsen och Enhet af sigsjelf ocb , sitt motsatta.
Härmed inträder först principeps verklighet,
Källa: Project Runeberg ·
