Sida 109
Crtid blip mot honorii moment och likasom part i ett helt af rättsförhållande.
Men denna individualitet och personlighet, såsom egentligen gifna inom andra spherer, aro hos honom iche immanenta, utan blott hans, såsom förmedlade genom hans delaktighet i den eviga Logos* natur och väsende. De hunna således upphöra att vara hans, så vida som han kan skilja sig från denna delaktighet och i sig förneka det eviga Logos* beläte*).
Härtill är en möjlighet gifven genom det andra förhållandet, hvaruti han står, nämligen den cha-raeter af timlig, negativ personlighet, 6om likaså visst ligger i hans väsende. Hans cbaraeter af ändlig personlighet härleder sig ur samma källa, som hans ofvan omtalade charactcr af universalitet,
•) Häruti ligger åfven det Ondas möjlighet. Menni-ekoanden är nämligen iche blott Logot’ beläte» hvar-med uppgängen i den eviga Anden» Gndt fullkomnade Personlighet, är gifven, utan tillika sjelf Ande och Personlighet mot naturen. Hankan na fatta sig endast i detta sednare forhällande samt derigenom affalla och blifva ond. — Vetenskaperna: Theologie, Juridik och Medicin ntgä frän begreppet om ett sannt» såsom motsatt mot» såsom affallet från det Goda — ettOnd t. För Theologen heter detta synd, for Juristen brott, for Läkaren sjukdom. —Det onda, potentieradt tillerkännande såsom sådant, är sitt eget straff, är — andlig, borgerlig, lekamlig död. Det enskildta affaller fråa det Hela, det är det första* — utatrykes ur rullornn, det är det andra*
Källa: Project Runeberg ·
