Sida 131
r
Sr den vanliga föreställning, att kritik är ett lös* ryckt, abstract pbenomens jemförelse med en redan en gång för alla färdigt och afsluteu, abstract, så kallad idce. Den sanna idéen är immanent.
Tillämpning häraf på Historien. Skuld, straff, försoning äro de begrepp, kring hvilka bon hvälfver sig. Bibeln är urbtiden för all sann historia. Den rätta betydelsen af Herodoti Nemesis. —
«Uppenbarelse är Uppfostran», sade Lessing, djupare än ban sjelf trodde, ty bads uppfattning och application af detta begrepp var icke den rätta. Uppfostran är oumbärlig; men icke allenast det, den är oundviklig. Föt Lessing ät den intetdera. Han betraktar absolnt autodidaxis såsom möjlig, ocb uppfostran såsom något vHlktfrligt, hvars hela värde och ändamål är att bereda ed ge-nare väg! — Ligger då icke äfven ett retarderande, ett förtryckande moment i alt uppfostrad, äfven iden-niskor emellan? Skall icke barndomen bevaras för ett element af falskt främdrifvande, hvilket finnes fika så visst som en sann progress och mognad? Visar icke historien, att vår Gud ä£ ed sötn på
krökta, dunkla stigar förer médskfigbetfe», likasom han uppehöll Israels barn i öknen? — Men detta fattas icke af en fjeskande philantfiropinism.
Ur samma idce bärleder Lessing ytterligare en Accommodations-theorie. Äfven detta hvilar på ett missförstånd. Uppfostran är personligt förhållande. Men hvarje personligt förhålhkåsfo äé^af ömsesidig inflytelse. 1 och med sinUJjjftfbanaf
Källa: Project Runeberg ·
