Sida 136
Grunden är öfvervunnen i kärleken; men kan star q var såsom tj enande del nya lifvet, såsom dess fa? stc ocli band. Utan hårdhet blir kärléken lösaktig; det är strängheten, som gör honom kysk; det är dea förutgående söndringen, som gör honom loflig. Dea brottsliga kärleken till mig sjelf, till mitt kön, till mina blodsförvandtcr o. s. v. är brottslig dcrföre, att han försmår villkoret af denna söndring, som ställer individ mot individ, kön mot kön, och slägt mot slägt i skarp afslutenhet och fiendtlig motsats^ men derigenom också ger både möjligheten och upp* fordran till en sann och ren försoningskärlek. — «Hvars och ens Frihet, men ingens Her ra? välde» är den ahstraeta liberalismens lösen» Mea reell frihet är icke möjlig, utan på grand af herra? välde. Ty frihet är ja — herravälde öfver sig sjelfi; men detta förutsätter herravälde öfver andra, emedan hvarje moment af reflexion-i-sig förutsätter ett moment af utåtgående verksamhet. Herravälde öivei& andra innebär ännu icke egen frihet, såsom man fin? ner af allt slags subalternt befäl. Men friheten innebär herraväldet, såsom ett förutgående lägre, friheten betingande moment» Mensklig frihet är grundad i herravälde öfver naturen. Statslifvet, såsom frihetens spher, hvilar på familj lifvets despotism. Blott husbonden (SaonoTno) är egentlig statsborgare* Slaf* stånd och lydfolk finnas bos de strängaste republiker. Tidens fordran af folkens frihet åsyftar först och främst deras herravälde Öfver Beger in garne — deras Souverainetet.—
Källa: Project Runeberg ·
