Sida 139
m
ten, för alt erkännas såsom dikt. Kortligen: poe* siens ock verklighetens strid är ämnet för all senti-mental poesie. J em för Goethes Tasso, Wilhelm Ateisters Lehrjahre, m. fl. Mest genomgripande, allmänt, direct och djnpt är detta ämne taget i Sagospelet Lycksalighetens Ö. —
Parallellsm ingår nödvändigt i all Poesie, ty poesien är ju — försonad och förlikad söndring.: Söndringen sjelf är icke poesiens verk, ntan ett fö-* refnnnet substrat. Det är tankens verld, som är splittringens och mångfaldens fosterland. Men försoningen går upp i känslans och diktens rike; och, likasom det före all söndring var en ursprunglig; enhet — viljans och det omedelbara lifvets —, sä blir här enheten återställd i, med oeh ander sjelfva' mångfalden. Denna återställning innebär t ven ne momenter. Det ena är mångfaldens förhållande till enheten, som ger totalitet, organisation, rnndning, då tanken blott ger oändlig differens otli skarp polaritet; Det andra momentet är naturligtvis det mångfaldigas eget, genom enheten förmedlade, nya för-, hållande sinsemellan, Ii vilket är inbördes likhet ock parallelism. (Assimilation åtföljer all organisation.)
Meter och Rim äro båda arter af obs traet for-) mel! parallelism. Metrisk och rimmad vers förhålla sig ttH hvarandra, såsom antik och romantisk form,, eller såsom plastik och måleri. Likasom, i det plasti-< ska konstverket, tdéens fu llhet ifrån en inre fördold* liispunkt gjuter sig ut genom alla lemmar ofjh ger
Källa: Project Runeberg ·
