Sida 141
i ett ögonblickligt döende; musiken ar hennes svanesång. — i
Lifvets Evolution är lika så visst dess 1 n v o-1 u t i o n, och den högsta uppenbarelse är det högsta mysterium. Den underbara väfnaden, genomskinlig i de första gestalterna, blir mer och mer öfverspunnen: det ena nätet lägger sig öfvec det andra, och lifsblicken, som förr spelade på ytan, lyser nu fram ur ett allt mer innerligt och fördoldt djup. Lifspunkten, som i begynnelsen lag enkel och öppen, blir medelpunkt i alltmer växande sphe-rer; och, ju mer dessa växa, ju mer peripherieui vidgas, desto djupare blir centrum gömdt. Se diamantens blixtrande och genomskinliga glans och per-» lans matta, färgade skimmer! Se naturens ytlighet, och andens, frihetens, historiens mystiska- cliara-, eter. Andtligen, se Gud i Christo mest uppenbar; och mest hemlig, mångom till uppståndelse, mångou* till fall *). —
Rundhet i forrm är naturens A och O, begynnelse och ända. 1 begynnelsen följer den af naturens första lag, som är t y n g d slagen; den ann träffas derföre inom hela spheren af naturens Mc-ch&niska lif, och, likasom den visar sig i droppen,! så är den verldskroppens grundgestalt, så vida som denna icke modifieras, grumlas och förryckes af min dra krafters inflytelse.
*) Jemför Schnberti lära om lifvets brinnande skärpa i5 de lägre potenserna, — och dess stillhet och tystnad,' ja högre det utvecklar sig* 1
Källa: Project Runeberg ·
