Sida 148
af ständig* yttre anslotar miste det sinitc II étt fåste£ aom ännu icke har tiden och historien inom sig *)# Framför allt ar Judendomens Gud historisk, en faetisk, en positiv Gnd. Jndendomen är i rak opposition mot Deismen; och det Sr först ett rätt begripande af Judendomen såsom grundläggande moment äfven för Cliristéndomen, som kan gitva dödshugget åt vår tids Deistiska fördomar. Det gudomligt irrationella, som gör Honom till en lef-vande, fri, personlig Gnd, bevisar sig som klarast deruti, att Han, ehuru verldens Herre, likväl valt ett folk framför andra tiU sitt egendomsfolk. Ock hvilket folk? Det inskränktaste^ ringaste, styfsin» tagte, olydigaste, —- på det Hans finger måtte än uppenbarare framlysa. Här finnes ingen naturlig anledning; blott Guds vilja. Derföre känner ock folket detta Guds val såsom något utifrån pålagdt Oeh söker att afskndda sig det. De öfriga nationer» no öfvergåfvo icke sina Gudar, ty dessa voro iosfer
•) 1 sammanhang med denna hivtoristhet fortjente /a» dendomens progressiva charaetcr att undersökas. Har gallel* religionens perfeetibilitet, der målet ännu ligger i Vn framtid. Deremot, att tala om Christendo-mens perfeetibilitet i objeertiv mening, är att neka, det ; ..vårt mål är gifvet, nedstiget i det forflatna; är att göra Christendomsn tiU Judendom. Dock får ej fir-bises; att Christeudémens snbjeetita perfeetibilitet måste bafva sammanhang med ett ebjeetivt, emednu Chriatendomen icke är en abstraet lära, som atår likgiltig for det sätt, hvarpå den emottages, utan deraf röner reaetion, emedan den är lif.
Källa: Project Runeberg ·
