Sida 150
Om Roms Uppkoms? qcu Cuajka£X3r»
tiomerska statens ckancter är ret|an f^aott «r(M af dess uppkomst skarpt antydd oohlned nödvändiga bet bestämd. Det är icke bär som annorstädes, att én naturlig existens föregår och grundlägger desskfi* storiska, och denna således i sitt upphbf blott 1* frambrytandet ur clt patriarehaliskt familj- och natur-lifs tysta dunkel ut i statslifvets fria och skarpa dager. Statens grundval är här ingen natur, intet naturligt förhållande eller motiv, ntan naturens rena motsats: mensklig vilj a. En fristående, naken, bård act af vilja är den magt, som ger lifvet åt Roms stat oek bär, drifver och binder dess historia genom århundraden. Det är en gigantisk princip: oåtkomlig, obetvinglig, allsmägtig och odödligt seg.
Men, der ingen naturlig grund finnes, der finnes ingen natnrlig gräns*, den stat, hvars uppkomst förnekar det naturliga, måste i sin utveckling förstöra det. Och detta är Roms kall i verldshisforien. Öf-ver hedendomens naturlif fäller Rom domen$ i den abstraeta subjectivitetens afgrund slukar det och förtär alla dess gestalter och af hugger med subjectivitetens svärd de knutar och band, med hvilka naturen oinslingat menskligheten. Sjelft kan Rom icke dömas, icke betvingas af annat än en mägtigare, nämligen en icke mer endast mensklig vilja, en concretare subjectivitet: af Ghristendomens anda.
Källa: Project Runeberg ·
