Sida 169
Religton är, enligt Hegel *), «Anden, som ar med* yeten af sitt väsende, af sitt, icke af en annans» . Men, lso9 är Medvetande nog i afseende på det religiösa förhållandet **)? 2: o Bestämningen af Snbject och Object, såsom väsendtligen blott identiska, är endast antaglig för Religio Archetypa* Använd på menniskaas religion, blir den panthei* stisk.
Antagandet af Religio Archetypa är nämligen icke mindre nödvändigt än af Tbeologia Archetypa och bildar utgångspunkten iör all Religions-Philosopkra.
Gud hänvisas till menniskan, att i henne komma till medvetande af Sig. Så i det följande: «Den
absoluta Anden vet sig; detta vetande är särskilj dt (unterschieden) från Honom, och sålunda den ändliga Anden. Den absoluta Anden vet sig i det ändliga vetandet, och, omvändt, den ändliga Anden vet sitt väsende såsom absolut Ande»***).
Sista punkten tyckes innebära den stora sanningen af ömsesidighet i det religiösa förhållandet. Men till ett fullt personligt förhållande hör att ömsesidigt veta så väl sig i den andra som
’) Philot» d. Religion, 1 Th., S. 35.
**) I ”C nitat*’ anger Hegel ett mer än blotta vetandet.
•••> Ang. Wk. t. 88.
Källa: Project Runeberg ·
