Sida 3
BON.
Äditt hjcrta slåri i tårar ögat skälfver,
Ock trångt är bröstet ock för fullt det är*
Så djupt; så magtigt det inom mig kvälfver Ett dunkelt svall af känslor ock begär«
Till k vem då gå? I h vilket sköte gjutå Min ande ut och mina tårars flod?
Till hvilket krost mitt hufvud stilla tuta?
1 hvilken våg få svalka åt min glöd?
Till Digy FörsonarO, vill hän jag ila,
Att löga mig i Ditt Betbésdas dam,
Att vid Ditt hjertä; som Jokannes, HrHa Ock mina frågo* sagta k^ska föam»
Ja, jag vill knäppa mina händer samman, Som droge jag min Brudgum intill mig, Ock fromt bekänna^ kvad den heta fl$mmafi Inom mig villj Förbarmare, för Dig«
Källa: Project Runeberg ·
