Sida 4
Då, vet jag visst, skall sig Din ande sänka Till Chaos ned, välsignande ock ljns,
Att kraft åt tron, åt viljan renhet skänka,
o
At längtans dnfva olj olundens sus.
Se, efter sanning, törstande, jag sökers Vr friska källan vill jag dricka den,
Ur någon rännil ej, som grumlad kröker Sin väg från henne — och förtorkar se’n.
Iden är jag så förirrad till de brunnar, Som men’skor gräft sig uti dy och skarn, Gud, så förlåt mig! Ordet ju förkunnar, Att ingen dryck skall skada dina barn.
För men’skors slägten ville fram jag träda Och sanning kläda uti skönhets skrud,
Och saligt röra dem och ljuft dem gläda Med bjertats värma och med lyrans ljud.
Ditt bifall jag i deras läsa ville,
Ditt pris befrämja med min lånta glans.
Är synd deri, min låga, Gud, Du stille Och läre mig ta mot Din törnckrans!
Källa: Project Runeberg ·
