Sida 5
Varmt slår mitt hjcrta efter kärleks lycka, Vidt söker klicken, b vem mig är beskärd, Och famnen sträckes, längtande, att trycka len Serapk till mig min hela verld.
Gud, Da Ör trofast, och af Dig ej hånad Vår traktan blir, och ej försmådd vår bön,
Är endast ren och etherskär min trånad,
Så vet jag visst,-att kärlek blir min lön.
Men, om begärets el t besmittad strömmar,
En glömskans flod för själens högre lif,
Då bränn den ut, förjaga sinnets drömmar, Och Du min enda, helga kärlek bliR
Sc! som Johannes, till Ditt hjerta sluten,
Jag irågar, Jesu: Hvem förråder Dig?
Skall denna brand, som i min själ är gjuten, Ifrån Din nåd försåtligt draga mig?
Så spräng då bort de alla stötestenar,
Om ej Ditt tempel byggas kan derpå!
Rausaka mig, förnim, hur9 jag det menar, Och gör med mig, som Dig det täckas må!
Källa: Project Runeberg ·
