Sida 8
HEIMER.
Hrar Skald jag ville Heimer kalla,
Det namn är skönt och djup dess mening är.
En främling här han irrar, böljor svalla Emellan honom och hans hemland der.
Och af de fordpa, hulda vänner alla Ett minne blott, en englabild han bär.
Eör verldcns buller sig den späda gömmer I harpans djup. Hur9 herrligt der hqn drömmer!
Men, då hon vaknar och kring fjerran stränder An finner Kornans hårda magt sig slå,
Då gråter hon de Ijnfva hemmets länder.
Men harpan fattar Heimer sagta då,
Och lätt och skönt de konsterfarna händer,
1 skära toner, på dess strängar gå.
Och åter engel’n sluts i fridens sköte,
Och hemmets bilder sväfva till dess möte.
Så vandrar han, en biltog man, —* en ringa,
Förr konung der, med harpan på sin arm Han vandrar fram, hans touer huldt betvinga
Källa: Project Runeberg ·
