Tillbaka Read Runeberg

Minnen. Dikter. Philosophiska uppsatser. Utdrag ur bref

Originalsida 13
Originalsida 13
Originalsida 12
Originalsida 13
12–13

Sida 13

Så t i glada genom lifvet flögo,

TiU hvarandras bröst oss troget sniögos Fångande Olympens ljus och värma, Trodde vi tillsammans oss fa närma Till dess ureld, der tillsammans hvila, Sällhetsdrnckna, i den lngna bamn.

Ödets klippa i vår väg sig ställde, Sorgsna lydde vi dess jättevälde;

Men en gång dess herrskartid skall slnta, Och de nu betryckta själar gjuta Sig tillsamman, för att åtar njuta,

Leende, en sällhct utan namn;

Källa: Project Runeberg ·