Sida 13
Så t i glada genom lifvet flögo,
TiU hvarandras bröst oss troget sniögos Fångande Olympens ljus och värma, Trodde vi tillsammans oss fa närma Till dess ureld, der tillsammans hvila, Sällhetsdrnckna, i den lngna bamn.
Ödets klippa i vår väg sig ställde, Sorgsna lydde vi dess jättevälde;
Men en gång dess herrskartid skall slnta, Och de nu betryckta själar gjuta Sig tillsamman, för att åtar njuta,
Leende, en sällhct utan namn;
Källa: Project Runeberg ·

