Sida 14
MENN1SKANS SKAPELSE.
T Idens morgon grydde, 1 vcxlande samdrägt stego morgonpsalmerna från den nya Skapelsen npp till Gud. Menniskosjälen, som låg slumrande i Haus famn, vaknade vid den skåra musiken, lyssnade och såg sig om, lossade sig ur Hans armar och knäböjde tillbedjande.
Skön fåg der den nyvaknade. Barndomens renbet och ungdomens eld,, med ett förunderligt skimmer flytande tills.amman, väfjde bansgesUlCtiU en lilja som glödde, till .en rQs .sora .log*
Sångljuden från naturens Andar lyfte sig sagta npp. Och ju högre de kommo och närmare till Gud, desto varmare klungo de, desto genomskinligare blefvo de och liksom förstodo sig sjelfva bättre: fråga förklarades i aning och suck i bön.
Herrans nåd och lifvets morgontjusning sjöngo de — och saligheten att det sjunga. Dock ett letades dem ännu: verkets krona felades.
Och de stämmor, som i oändlig vexling tydt sina tusenfaldigt olika fröjder, smälte nu — i känslan
Källa: Project Runeberg ·
