Sida 26
Guds rika nåd intill mitt hjerta ladc,
Urania ej, men hennes yngre syster,
Af lika .Gudomsglans — den blyga, fromma.
Hvart ställer då den tomma,
Den Somelciskt forvägna lystnad färden?
Ar månans skimmer ej ett Solens minne?
Så i ett Svanhvits-sinne Bor högheten som skönast, dold för verlden. Och i min famn med bäfvande förtjusning Jag slöt min lyckas himlarena ljusning.
Källa: Project Runeberg ·

