Sida 44
LÄNGTAN EFTER DÖDEN Efter NovaUe*
0, bort! o* ned från ljusets verld I jordens dunkla sköte!
Oss bådar en välsignad färd Hvar bitter smärtas möte.
Fast trång och klen vår farkost är, Till himlens strand han fort oss bär*
Hel dig, du evighetens natt,
Da hvila, som ej rymmer!
Åf dagens qvalm vår håg blef matt Och tynad af bekymmer.
Vårt främlingslif har mist sin ros 1 Fackens hem vi vilje bo.
Hvad v31 på denna jorden mer Vår tro och karlek göra?
Det gamla med förakt man sers Kan oss det nya röra?
O, ensam och betryckt den står, Hvars hjerta för det Fordna slår)
Den fordna tid, då själars brand Till herrlig flamma tändes,
Källa: Project Runeberg ·
