Sida 46
De våra slamra länge re’n:
Hvad kan oss än fördröja?
Vårt lefnadslopp är brutet se’n,
Ka qval oss nederböja.
Här fins ej vinst, ej egendom:
Yår själ är mätt, och veriden tom.
En bäfvan ljuft oss genomfar, Oändligt genomsvallar;
Mig tycks, utaf vår sorg ett svar 1 fjerrau återskallar:
Till oss de käras bag ock trår,
Oss deras längtans belsaing når.
O, hän då till vår kärleks grand,
Intill vår brudgums hjcrtal
Yar tröst, re’n svalkar qvälleas stund
Vår karlek och vår smärta.
En dröm snart löser våra band Och förer öss till Fadréns land.
Källa: Project Runeberg ·
