Sida 50
Motsats, bvilken visserligen, såsom nätiinet Universum säger, syftar åt detta Känslans Ena, men just derföré tiar Och erkänner det utom sig, såsom ett blott anadt.
Mångfald, Motsats. Motsats är den enkl&stg Mångfald; héla Mångfalden blott den sjclfnödvändi* ga utvecklingen af éit stor Motsats.
Tanken* fattar blått relationer ocjt hans ckra* raeter är motsättning. Icke desto mindre har han sitt Absolntnm; men detta är, såsom ock namnet antya der, ett fulländadt, ett lielt af — således inre — relationer, ar just Relationen sjelf. Deremot blir ett Enkelt alltid för Tanken ett absolvendum, ett hälft; ett relativt, som söker något Utom.
Sjelfva den Enhet, hvarom vår tids phitoSophié talar, katt icke tänkas utan såsotn motsatt Motiat* sen. Huru är den då ett absolut? Hurii .ett högst* för tanken, då den är underkastad Motsatsens lagt Man söker komma ifrån detta så, att man sägen här menas icke den Enhet, som är motsatt Motsatsen, utan den, som är Enheten af Enhet sjelf Och Motsats, och som derföre icke skulle, kunna halv* någon Motsats motsatt sig. Men detta krångel hjcU per icke. Ty, Om jag kalla# den förra Enheten för A, den sednare, förmenta absoluta, för R, så är t Enheten B giften endast Enheten af Enltei A och Mo# .sats, men ej Enheten af Enhet B sjelf och Motsats. Det finnes derlöre, motsatt Enheten B, en Motsats B. Eller, då man säger t Enheten af dessa två begrepp, Enhet och Motsats, har man icke i och med detsam-tna satt dessa begrepp äfven såsont två, satt deras
Källa: Project Runeberg ·
