Sida 51
5i
inbördes Motsats tillika med deras finhet och såsom motsatt den? Biler huru talar man om Indifferensens differentiering, o* s* v,? — Men, antaget odh, att i finhet B vore gifven dess egen Enhet med Motsats B, b vad mera skäl har jag då att kalla henne Enhet än Mot* sats? Det är lätt att se, i hvitka ändlösa motsägelser man invecklas*
Så kunna ej heller vi sätta vår philosopliies* princip, Motsatsen, utan att tillika sätta Enheten, såsom motsatt den och liggande i bakgrunden såsom dess villkor* Men vi se i detta tanketvång just bekräftelsen af vår princip, och finna cirkeln uppkomma, icke genom något fel af oss, utan blott derigenom, att tankeverksamhetens lag göres titt object för den, äfven i denna stund, deraf bestämda verksamheten -sjelf*
1 sammanhang härmed kunna vi ock förstå I-> dentitetslärans betydelse. En ren och fullkomlig En-betslära, Pantheism, kan icke försöka en eontfmetieA af Mångfalden* Det gör dock ldentiteUläran. Hoa är i sjelfva verket en half Motsatslära* Slumrande Motsats är hennes Enhet* — Identitet, Indifferens* Enheten blott så vida, som den, just i kraft af ef-van utredda tauketvång, skymtande i bakgrunden, a-nas i begreppet Motsats och deri ligger förutsatt såsom villkor för sjelfva dettas möjlighet*
Från Motsats utgår då philosophien* Men från hvilken? Huru lyder den högsta, allt omfattande Motsats? : _ “
Källa: Project Runeberg ·
