Sida 166
port, afsänd kl. 8 f. m. från Seekkeland, däri han under- rättades om att Butenschön sändt tillbaka till Bodal hela Bergenhus' skarpskyttebataljon för att den skulle vara mera å portée till försvaret af Langenesverket samt kunna under- stödja honom, när och hvar det skulle behöfvas. MNjälf ärnade Butenschön med återstoden af sina trupper, så snart de hunnit proviantera, framrycka igen till Skjebergs kyrka för att genom patruller iakttaga fienden och säkra kusten vid Skjebergs- och Torsneeskilarna. Krigsrådet blef nu å nyo sammankalladt. Det »ventilerades» om igen, huruvida ett anfall, under för handen varande omständigheter, vore klokt och kunde anses berätti- gadt. Under mellantiden hade man nämligen allmänt kommit till den uppfattningen, att ett anfall mot fienden, som redan stod alldeles inpå förposterna, icke längre kunde hafva någon utsikt till framgång; ty äfven om man efter två affärer vid Kjölen och Veden skulle lyckas återtaga Tistedalen, kunde man icke hoppas att länge få bibehålla densamma och än mindre att kunna fullfölja offensiven. Med bortåt 3,000 man kunde man icke rimligtvis tänka sig kunna besegra de 12- till 13,000 man, hvilka man ansåg ryckt fram i Enningdalen. Och om man besegrades, hur skulle man kunna komma helskinnad tillbaka ur ett sådant vågspel? Äfven om man utginge ifrån att det första anfallet lyckades och att offensiven alltså kunde fort- sättas ända fram till Tistedalen, måste ju hela den följande dagen åtgå till truppernas hvila, till ammunitionsersättning o. s. v., hvarunder de fiender. som gått till Torpum, skulle få rådrum att vända sig om och skynda till sina kam- raters hjälp, då man skulle råka i en lika egendomlig som farlig belägenhet. Att draga sig tillbaka långs östra stranden af Femsjön var nämligen icke att tänka på, så vida man icke ville offra artilleriet; ty vägen på denna sida om sjön kunde endast begagnas af ridande och af mycket lätta kärror. Icke heller vägen från Asak till Torpedalen kunde artilleri anlita, och hvad själfva hufvudvägen slutligen beträffade, korsades denna af flera bivägar, på hvilka fenden helt oförmodadt kunde upp- träda, utan att man på förhand hade någon aning därom.
En reträtt öfver Aremark togs äfven under öfverläggning. Men ett förslag att gå tillbaka i den riktningen förkastades såsom omöjligt. Vägen öfver Skotbergs sund, invände man, kunde liknas vid en rättfälla; den, som vågade sig dit in, finge se sig om hur han skulle kunna draga sig ut helskinnad. Och hvar-
Källa: Project Runeberg ·