Sida 167
ifrån skulle man för öfrigt få proviant? I dessa glest befolkade bygder kunde ej ens en måltid erhållas, vare sig 1 Aremark eller Rödenes. Ett sista alternativ att taga sin tillflykt till fästningen Fredrikssten ansågs slutligen så orimligt, att det icke ens blef diskuteradt. Om man än skulle lyckas slå sig igenom blockadkären och komma dit in, skulle man ju endast hafva förringat fästningens förmåga att uthärda i försvaret genom det ökade proviantbehof, som skulle blifva en följd af besättningens tillväxt, medan man på samma gång minskat fältarméens numerär.
Efter långa diskussioner fram och åter, hvarunder man täflade om att lägga i dagen sina fosterländska tänkesätt och sin ifriga önskan att så snart som möjligt få tillfälle att mäta sig med fienden, enades man slutligen i den åsikt, att ett anfall med den styrka, som nu vore samlad vid Kjölen, ej vore rådligt. Ryckte man fram till Veden, måste man bereda sig på att antingen »gifva sig fången, springa i Femsjön eller kasta sig i Tistedalsälfven». Spörek, som nyligen varit hos de ledande i högkvarteret, uttalade sig äfven för återtåg. Han hade redogjort inför prinsen, anmälde han, för det verkliga krigsläget i fronten, och prinsen hade gillat Stabells åsikt om omöjligheten att under förhandenvarande förhållanden drifva bort fienden från Veden och Enningdalen. Emellertid erbjöd sig Spörck, om de öfriga hade en annan uppfattning än han om hvad som borde göras, att leda truppernas marsch nedanom Femsjön.!
Staffeldt afstod nu från att yrka på offensiv, då han icke kunde annat än gilla de motskäl, som blifvit anförda. Där- emot ville han icke såsom Spöreck gå tillbaka utan framåt. Frågan var endast, åt hvilket håll han borde vända sig; ty att rycka fram mot den fientliga kolonn, som gått öfver Svine- sund, kunde icke heller vara rådligt. I sådant fall utsatte man sig ju lätt för att blifva tagen i flanken af de fiender, som stodo vid Veden, måhända också från Skotbergssidan, och äfven i detta fall ginge reträtten tillbaka öfver Kjolen. Han beslöt därför till slut — ehuru han fann det allt annat än behagligt att fortfarande stå sysslolös — att låta trupperna förblifva stilla i sina ställningar öfver natten för att följande dag »manövrera mot fienden», till dess norska hufvudarméen hunnit samlas, då man med kraft borde kasta sig öfver sven-
! Morgenstjerne I, sid. 210, 213, 276, 279, 289, 290, 336, 340, 341, 345; Staffeldt papper i N. R. A.
Källa: Project Runeberg ·