Kriget i Norge 1814

Inledning.

Nyåret 1814 medförde oroande underrättelser till Norge. — Fientliga truppmassor hade infallit på danskt område, Hol- stein var redan besatt och Jutland hotadt af starka ströf- kårer. Stridens utgång kunde icke vara tvifvelaktig. Efter ett sjuärigt, oafbrutet krigstillstånd voro danska monarkiens hjälpkällor uttömda och den kraft förtärd, med hvilken den eljest kunnat ställa sig till motvärn. Hur stor faran var och hvari den egentligen bestod, förstod dock icke den stora allmän- heten att bedöma. Sällan hade Norge varit så afskildt från den öfriga världen som under denna långa blockadtid. »Vi leve», skref Platou i sina anteckningar, »som i et rent Sibirien, eller omtrent som vore Forfædre, forinden Postvæsen og fast Kom- munikation existerede, maa have levet.» Nyheterna från utlandet förmedlades nästan utan undantag genom ståthållarens, prins Kristian Fredriks, kansli, och detta underlät icke, om så pröf- vades lämpligt af politiska hänsyn, att förse dem med en lagom tillsats af lugnande betraktelser. Samma metod följdes äfven af tidningspressen. Blott de nyheter, som kunde tjäna till läsarnes tröst och uppmuntran under de hårda tiderna, intogos i de få och obetydliga dagsavisorna. På samma gång den okunniga mängden fick kunskap om fiendens anfall i Holstein, tröstades den därför med underrättelsen om att mäktiga krafter voro i verksamhet för Norges frälsning och att särskildt England, som i sin året förut afslutade traktat med Sverige uppställt vissa villkor! till Norges förmån, i händelse Sverige skulle lyckas

! England lofvade i »förenings-förbundet» den 3 mars 1813 att samverka till att konungariket Norge blefve »annexé et réuni a perpétuité comme partie intégrante» med Sverige, mot det att konungen af Sverige förband sig till att »cette réunion ge fera avec tous les ménagemens et tous les égards possibles pour le bonheur et pour la liberté du peuple de la Norvége». Det förmånliga i dessa villkor märkes först vid läsningen af svenska texten, i hvilken liberté är öfversatt med själfständighet och »partie intégrante» med »oafhängig del». Kongl. Placater, Resolutioner och Förordningar, som utkommit från trycket 1813. Kriget i Norge 1814. ik