Sida 42
Se vi då närmare efter i Sveriges RF., så visar sig i dess § 14 konungens öfverbefäl alldeles oinskränkt; därtill lägger dess § 63 på svenska riksdagen en skyldighet att bevilja särskilda summor för krig. Flytta vi sedan betraktelsen till GL., så göra vi i dess § 25 helt andra, öfverraskande upptäckter. Jämte åtskilliga detaljinskränkningar i konungens öfverbefäl stå där tvenne stora band på hans frihet, i det 1:o endast norska liniearmén får brukas utanför Norges gränser, och 2:o stortingets samtycke kräfves till att öfverhufvud kommendera några norska trupper eller skärgårdsflottan i anfallskrig. Medan hela Sveriges försvarsstyrka enligt grundlagen står till konungens disposition, fördela sig således Norges krafter på trenne skilda slag: 1) landtvärnet och andra utom linien räknade trupper; dem kan han aldrig kommendera utom gränsen (den s. k. landtvärnsklausulen), och äfven därhemma icke uppbåda till anfallskrig utan stortingets begifvande; 2) linien och roddflottan: dem kan han använda hvar som helst till försvar, men till anfall blott med stortingets samtycke; 3) återstoden, d. v. s. örlogsflottan; öfver den ensam befaller konungen fullkomligt fritt, såsom öfver hela Sveriges makt. Att Norge vid den unionella uppgörelsen ville lägga så svåra band på konungens frihet, förklaras af de då kringlöpande ryktena att Sverige drömde om Finlands återeröfring med norsk hjälp, och vinner ett slags berättigande därigenom att Norge samtidigt afstod från allt deltagande i de diplomatiska förhandlingar, hvarpå krig och fred bero. Att Sverige kunde medge punkten 2, om stortingets samtycke, förklaras däraf, att man ville ge ett tydligt bevis på ryktenas grundlöshet och trodde sig kunna utan skada göra det, enär unionens ändamål är styrka till försvar, ej till anfall. Att Sverige åter kunde medge punkten 1, landtvärnsklausulen, berodde därpå, att den icke är så farlig som den ser ut: norska linien innefattar nämligen enligt GL:s uttryckssätt hela dess reguliera armé, de i landtvärnsklausulen omtalade stridskrafterna voro således af samma slag som t. ex. våra senare
Källa: Project Runeberg ·