Unionen. Del 1. Den ursprungliga unionen

konsulatskåren. Att detta icke är alldeles visst synes af GL. § 22, hvilken omtalar "Gesandter och konsuler" som skilda saker. Här behöfves således ett förtydligande, och ett sådant gafs lyckligtvis också af det konstituerande stortinget själft, då det den 1 November 1814 — tre dagar före GL:s antagande — förkastade ett framställdt förslag om egna norska konsuler. Som detta storting bäst bör känna meningen med sin egen lagstifning, och det icke kan antagas att det velat besluta något i strid mot denna lag, så utgör beslutet af den 1 November ett afgörande bevis att GL. § 26 och KA. § 4 verkligen gälla äfven om konsuler, och att sålunda uttryckssättet i GL. § 22 får skrifvas på räkningen af en dålig redaktion. Resultatet blifver, att äfven konsuler äro gemensamma ämbetsmän åt unionen, jämte sändebuden de enda han har; liksom konung och riksföreståndare äro hans enda gemensamma institutioner. Hvad utnämningen af konsuler angår, så måste, då detta ej kan betraktas som ett egentligen diplomatiskt mål, den försiggå enligt RA. § 5. —

Vi hafva nu studerat unionens anstalter för att bevara gemensamheten, de af unionen föranledda formerna för rikenas särskilda styrelser samt unionens egna frågors behandling. Oss återstår nu blott att närmare undersöka omfånget af unionskonungens makt, tyngden således af det band, som förenar rikena. Bestämmelsen härom utgör det egentliga föremålet för hufvudsatsen i RA. § 4, GL. § 26. Här står konungens rätt öfver diplomati och krig uttryckligt skrifven. Med iakttagande af ofvan omnämnda former har han att i fredliga tider sluta och upphäfva traktater, utsända och från andra regeringar mottaga beskickningar; och i rikenas särskilda grundlagar finnes ej heller något som inskränker denna allmänna regel. Vidare har han i krigstillfällen att förklara och "utföra" kriget, att sammandraga trupper och att sluta freden, allt under bestämda former som vi redan känna. För närmare upplysningar om denna makt hänvisas vi till särskilda stadganden för hvartdera riket; ty någon gemensam härsmakt har unionen icke bildat.