Sida 3
Vår tid är i allmänhet benägen att underskatta formens betydelse. En sund och fast, med tidsandan harmonierande form äger icke blott en verklig skapande förmåga, så att den redan i och för sig sträfvar att mana fram ett ädelt innehåll; den bildar dessutom, och framför allt, genom själfva sin fasthet ett oskattbart värn mot egennytta och egensinne, mot tvedräkt och tvifvel och andra farliga frestare, som smyga så allmänna omkring i vår ofullkomliga värld. Detta är lagens betydelse för samhällena, dogmens för de religiösa bekännelserna, principens för de sedliga karaktererna. Där dylika uppfostrande, stödjande, tillbakahållande regler icke finnas, där kunna de onda makterna blott allt för lätt få fritt spel i samhällen och sinnen.
Gäller detta i allmänhet, så gäller det alldeles särskildt hvarhelst fria viljor förenat sig för att vinna gemensamma ändamål. Här skola alltid komma ögonblick, då stridiga intressen omedelbart möta hvarandra, vare sig nu parterna icke kunna enas om gemenskapens fordringar eller det själfviska bästa vill tränga sig fram på bekostnad af det gemensamma goda. I sådana ögonblick visar sig starkast behofvet af en på förhand gifven yttre form, som värnar om det ursprungliga ändamålet och alla parters rätt, tills passionerna förlora sin makt och besinningen återvänder. Därför är det för en union mellan stater, liksom för ett bolagsförhållande mellan enskilda personer, en oafvislig nödvändighet att i kontraktet äga fasta och klara rättsformer.
