Sida 43
unionen; och den betecknar i dess yttre historia en allvarlig vändpunkt — den visar, att unionen ej längre är ett ryskt intresse} utan ett hinder för ryska intressen. Det kunde ej heller hjälpas, att traktaten framkallade misstämning hos den väldige grannen; men Nikolaus var död, hans efterträdare, Alexander II, fredligare sinnad och ryska sändebudet Dasjkow i Stockholm en försiktig man, som på allt sätt hjälpte till att rödja svårigheterna undan.
Så drogo då de stora molnen undan utan oväder. Det dop till ny födelse, som ett krig kunnat gifva unionen, det uteblef äfven nu; de stora känslorna dogo bort med de starka vindarne; och unionen var åter lämnad åt sina inre sönderslitande småtvister.
Krimkrigets år hade för Sveriges och Norges näringar varit en mycket lycklig tid. Kriget skrufvade upp spannmålspriserna till stor vinning för Sveriges jordbruk; och neutraliteten beredde handeln och sjöfarten de bästa konjunkturer, hvilka återverkade på fabriksrörelsen och öfriga näringar. Största vinsten skördade dock Norge, hvars fraktfart, sedan år 1849 befriad från den engelska navigationsaktens hämmande band, nu vann sin storartade uppblomstring. De goda tiderna och det närmande mellan folken som de yttre händelserna medfört väckte nu också förhoppningar, att tidpunkten skulle vara lämplig för ett ordnande af åtskilliga mellanhafvanden. För sådant ändamål nedsattes vid midten af 1850-talet ej mindre än 4 unionella kommittéer. Men — af dessa ledde endast en till ett resultat, 1858 års konsulatstadga; de öfriga arbetade alla förgäfves och tjänade blott att hopa nya brännämnen samman.
Att man inom kommittén kunde uppnå enighet om konsulatstadgan, torde förklaras af densammas innehåll. Förordningen af den 20 April 1858 har nämligen den betydelsen, att den ger Norge full likställighet i konsulatväsendet öfverhufvud, endast med det undantaget att Norge ännu ej fick alldeles samma kontroll på kassorna. Väl skärptes utrikesministerns uppsikt något; det blef nu han
Källa: Project Runeberg ·