Sida 5
Första Kapitlet. Tidrymden 1814—1835, det svenska ståthållaredömets tid och de kritiska åren. Unionella frågor före riksaktens tillkomst. — Flaggfrågan och värnepliktslagen 1816. — Ståthållareskiftet 1816. — Börjande misstämning i Norge. — Kröningen och bonderesningen 1818. —Ståthållareskiftet 1818. — Titel- och flaggfrågorna 1818—19. — Den danska uppgörelsen och Bodösaken. — Flaggfrågan och mellanrikslagen 1821, 1825. — Skeppshandeln och gränsregleringen i norr. — Sjuttonde Maj, ståthållareskiftet 1827 och Torgslaget. — De kritiska åren 1829—35. — Unionsförfattningens tillämpning.
Efter Novemberförfattningens antagande blef det Karl Johans första uppgift att inrätta en norsk regering på den nya grundvalen. Redan den 11 Nov. 1814 erhöllo några af Kristian Fredriks rådsherrar provisorisk utnämning till statsråd, och samma dag inträdde i deras krets den svenske fältmarskalken och förutvarande norske generalguvernören Hans Henrik von Essen i egenskap af Norges ståthållare. Något litet senare kompletterades statsrådet genom utnämning af några nya medlemmar, främst bland dem den varme unionsvännen Vedel-Jarlsberg och hans svärfar Peder Anker, hvilken senare blef Norges förste statsminister; och regeringen erhöll sina instruktioner, hvarvid ståthållaren Essen äfven i denna egenskap fick behålla den högsta militära makten i riket.
Allt detta var färdigt före November månads utgång; men först på nyåret 1815 sattes det nya maskineriet med norsk regering i Kristiania och statsrådsafdelning i Stockholm i full gång. Nu vidtogos ock nya anordningar i följd af unionen. Så fastslogs den 18 Jan. gemenskapen i konsulatkåren, då (i svenskt statsråd) de gamle svenske
Källa: Project Runeberg ·