Sida 4
Men skulle nu så illa vara, att en samhällelig organisation måste umbära detta stöd och detta skydd i fasta former, så är visserligen därmed icke genast dess öde besegladt. Lifvet själft är dock viktigare än alla yttre band och regler; är kärnan god, då gör det mindre om skalet är bräckligt. Så blef Gustaf Adolfs tidehvarf med en mycket skröplig lagstiftning det största i Sveriges historia, emedan en rik fosterlandskärlek fyllde hela folket med själfuppoffringens starka dygd. Och likaså visst som en god folkanda tillfullo uppväger bristerna i en stats författning, så är ock ett sant brodersinne mäktigt att bära öfver många svårigheter och bota fula brister i en skrifven union. Det är först om detta lefvande innehåll saknas, som formlöshetens onda skördar mogna.
Den svensk-norska unionen gick ut i världen med de svåraste brister i sin yttre formklädnad. Oklart och tvetydigt var sättet hvarpå den kom till, dunkla och sväfvande voro mången gång dess rättsliga bestämmelser. Skulle något godt varda af detta barnet, då måste här i särskild grad de inre egenskaper vara för handen, som ensamma kunde ersätta hvad som brast i det yttre — förtroende mellan folken och å båda sidor en verklig kärlek till unionstanken och känsla af dess förpliktelser. Visade sig dessa förutsättningar hålla streck, då kunde unionens framtid ännu blifva ljus och rik; sveko äfven de, då var dess dom fälld.
På dessa förutsättningar var det ock som Sverige räknade, då det gjorde unionen. De eftertänksamme, som icke läto sig af folkets tanklösa jubel förvilla, de byggde på dem sitt hopp. Huru detta hopp gick i uppfyllelse, det visar unionens historia.
Källa: Project Runeberg ·