Read Runeberg

Unionen. Del 2. Unionens historia 1814-1891

Originalsida 57
Originalsida 57
Originalsida 56
Originalsida 57
56–57

Sida 57

lydrikesmärken på sig; det undgick vidare alla tvister om rådigheten öfver dess egen grundlag, och det erhöll full och laglig rätt att taga del i diplomatiska ärenders behandling. Sverige å sin sida slapp den större risken under interimsregering, och det fick garantier att Norge skulle vid halföns försvar verkligen utgöra sin rättvisa proportion i manskap och pengar. För den som nöjde sig med en symptomatisk behandling af det onda, i stället för att gå till dess rötter, måste således förslaget innebära verkliga förtjänster; och borde det därför hafva utsikter till framgång.

Förslaget kom också längre än 1844 års — och fick ett snabbare öde. Sedan norska regeringen den 17 Juli 1868 lämnat sitt godkännande, beslöts den 12 Sept. 1868 att saken skulle föreläggas riksdag och storting. Så skedde den 5 och 19 jan. 1869; riksdagen antog förslaget att hvila (i April), men uppsköt nästa år dess definitiva behandling till 1871, då det i Norge grundlagsenligt skulle afgöras. Allt berodde således på 1871 års storting. Det hade emellertid visat sig, att stämningen i Norge var bestämdt afvog emot förslaget. Den inflytelserike advokaten Dunker hade skrifvit emot detsamma, och i tidningen “Dagbladet“, som hädanefter är den norska sjelfrådighetens ifrigaste språkrör, blef det föremål för våldsamma angrepp. Denna stämning kom till uttryck i konstitutionskommitténs (Daae) utlåtande den 28 Mars, som fann förslaget röja “bristande tro på folkens villighet att underkasta sig bördor och offer för det gemensamma bästa“ och ansåg det peka emot en omstöpning af hela unionen, till fara för själfständigheten. Det var det föreslagna unionella statsrådet, som väckte denna fruktan, särdeles som detta af svenskarne oförbehållsamt förklarats som ett steg emot en unionell representation. Den gamla misstron emot Sveriges amalgamationsplaner, ömtåligheten för Norges själfständighet, motviljan mot alla större förändringar och väl äfven en viss förkärlek för otydligheterna i det bestående, hvilka kunde ge rum åt vidtgående tolkningar — allt förenade sig i detta

Källa: Project Runeberg ·