Sida 62
Klyftan var så mycket djupare som hvartdera folket var inom sig enigt och samstämmigt. Ingen delning i jämnstarka partier, med olika modifikationer af det nationella programmet, splittrade ännu Norges sammanhållning. Inga politiska sträfvanden i Sverige sökte ännu Norges förbund, det är fastmer liberalismen, som går i spetsen för Sveriges sak och de nationella intressena.
*
I bredd med den allmänna söndringen i sinnelag går under denna period ett lösande af gemensamhetsbanden vid författningens tillämpning. Sedan 1835 och 1842 års resolutioner rubbat unionens förutsättning att alla traktater skola vara gemensamma, förekomma nu ej sällan enbart norska traktater, ratificerade i rent norskt statsråd där ej längre ens utrikesministern är närvarande (såsom postkonventionerna med Lübeck 19/6 1848 och med Danmark 10/12 1851); utan att för öfrigt någon bestämd princip där vid kan skönjas (postkonventionen mellan Norge och Danmark 13/11 1846 afgjordes i sammansatt statsråd). Äfven vid handläggningen af mellanriksärender vinner den söndrande grundsatsen att begagna hvartdera landets statsråd för sig alltmera användning. Bland de såsom alltid sväfvande formerna synes man nu kunna urskilja den regeln, att sammansatta råd användas när konungen fattar beslut för bägge rikena i ett, vare sig frågan för öfrigt är strängt gemensam (såsom ändringar i RA., nedsättning af interimsregeringar) eller af internationell natur (såsom ändringar i mellanrikslagar, nedsättning af unionskommittéer); enskilda statsråd åter när konungen utöfvar regeringsmyndighet för ett rike, äfven om förhållandet berör det andra riket (såsom besluten i sockerkriget, sanktioner på RA:ändringar och mellanrikslagar). Hvilkendera formen som skall väljas, — ett enda sammansatt eller de bägge enskilda statsråden efter hvarandra — det får konungen länge bestämma utan att nationalmotsatsen blandar sig däri; det kunde t. o. m. hända, att
Källa: Project Runeberg ·
