Sida 138
138 II. KULTURVÄXTER PA ÅKER OCH ANG.
och allmänt använd nästan i hela världen är afbildad i fig. 104, 105. Slutligen hafva amerikanska uppfinnare konstruerat ännu en klass af skördemaskiner, as jälf bindaret, i hvilka säden från platformen automatiskt föres upp i en bindareapparat och där samlas till kärfvar, som ombindas med band, hvartill först användes ståltråd men numera alltid hampgarn (fig. 106). Dessa maskiner utföra ett synnerligt fullkomligt arbete och lämna fältet fullständigt rent, så att ingen efterföljande räfsning behöfs, samt binda kärfvarna noggrannare, än arbetet kan utföras för hand. De hafva dock i vårt land fått jämförelsevis liten' spridning, emedan de äro dyra och dessutom, liksom öfriga skördemaskiner, ej kunna användas med fördel då säden ligger, hvilket alltför ofta hos oss är fallet.
Jämte Förenta staterna förblef England länge hufvudhärden för skörde- och slättermaskintillverkningen ; i synnerhet de amerikanska maskinerna hafva funnit vidsträckt användande i Sverige. Under senaste årtiondet hafva flera svenska verkstäder med framgång börjat ägna sig åt tillverkningen af slåtter- och skördemaskiner, och likasom slåttermaskiner af svensk tillverkning redan vunnit en rätt betydlig afsättning, är det att förvänta, att äfven inhemska skördemaskiner småningom skola kunna täfla med de utländska.
Den afskurna säden bindes i allmänhet i kärfvar. Endast i enstaka orter förekommer, att man låter vårsäd torka på marken och sedan hopför den i vålmar på samma sätt som hö.
Det sätt, hvarpå kärfvarna uppsättas till torkning, växlar för olika sädesslag och i olika landsdelar. På slättbygden brukas allmännast och särdeles för vårsäd ^långskylarD, bestående af två rader kärfvar, som ställas på marken, med topparna något lutande mot hvarandra. Härvid torkar säden hastigt, men den är alls ej skyddad mot regn, och äfven >^räfsets, hvarmed man täcker skylen, kan blott i ringa grad minska faran för sädens försämring genom väta. Man brukar därför rätt allmänt att uppsätta i synnerhet dyrbarare sädesslag i i>trindsk^/lar», af 5 — 10 eller ännu flera kärfvar, som ställas tätt intill hvarandra och sammanhållas genom ett eller två ombundna halmband. Till skydd mot regn täckas dessa skylar med säd, som på olika sätt formas till en yJicitU. I väl gjorda hattskylar kan säden stå rätt lång tid utan att skadas af nederbörden. Ännu säkrare mot väta är säden, då den, såsom här och hvar brukas, hopsättes i -»stuhor» eller små stackar, bildade på det sätt, att kärfvar till stort antal sättas tillsammans i en rund hop, på hvilken andra kärfvar läggas med axändarna mot midten och anordnade så, att hela stukan får formen af en pyramid. — I trakter, där kringliggande skogar och höjder hindra blåsten, torkar säden mindre fort, och i landets mer skogiga och kuperade delar måste den uppsättas så, att uttorkningen så mycket som möjligt befordras. Höstsäden bindes vanligen och uppsattes i tunna trindskylar, som, för att kunna stå, resas kiing en i jorden nedslagen krakstör, hvaremot vårsäden i dessa trakter i allmänhet sättes i -»snesar», som bildas därigenom att sädeskärfvarna trädas på krakstör på tvären med axändarna något nedåtlutande. Dessutom begagnas ock rätt mycket att uppsätta säden på »hässjav, antingen bunden till kärfvar eller obunden på samma sätt som hö (se sid. 98).
Tröskning. Då säden blifvit torr, sammanföres den till tröskning, och då, såsom i vårt land med dess korta sommar och regniga höst, detta ej kan ske omedelbart på fältet, upplägges säden i stack eller införes i loge för att där förvaras, till dess detta arbete kan verkställas. Det utföres på mycket olika sätt i olika länder. Den äldsta metoden för skiljandet af kärna från skal och agnar var att urknacka
Källa: Internet Archive ·