Sida 150
150
KULTURVÄXTER PA ÅKER OCH AKG.
uppmärksamhet, och dess odling utbredde sig snart inom Xordtysklands alla sandtrakter. Den gula lupinen värderas särskildt för sin anspråkslöshet. Den går bäst till på lätt sandjord. Fodret är dock ej af någon utsökt beskaffenhet, ja, det åstadkommer stundom sjukdomar, särskildt den s. k. Lupinosen, hvaraf kreaturen till och med kunna dö. Skola lupinfröna utan fara utfodras, måste de förut undergå en
tämligen omständlig utlakningsprocess för aflägsnande af bitterämnet. Emellertid alstras äfven på jord af den magraste beskaffenhet stora växtmassor, hvilka, nedplöjda såsom gröngödsling, betydligt höja jordens bördighet.
Den Blå lupinen (JLupinus angustifolius), som har blå blommor, sittande i ett af ensamma blommor bildadt ax, har sitt hemland i Spanien. Den är mindre gifvande än den gula. Minst värderad är den Hvita lupinen, som lämnar minsta växtmassan och sämsta fodret. Skall af lupiner tagas fröskörd, måste sådden företagas mycket tidigt.*
Ticker. Fodervi eker ( Vicia sativa) (fig. 121), som växer vild öfver nästan hela Europa samt söder om Kaukasus ända bort till Indien, är såsom kulturväxt af en mycket hög ålder. Dess blad äro parbladiga med klänge i spetsen och blommorna sitta två och två på korta skaft samt äro purpurröda.
Vickerns stora kulturvärde ligger i dess stora proteinhalt, som gör den synnerligen lämplig till grönfoder åt mjölk- och gödboskap. Mindre värdefulla äro fröna pä grund af det bitterämne de innehålla. Vanligtvis odlas vicker ej enbart utan i blandning med hafre, korn, bohvete, lupin, hvitsenap o. s. v. Den alstrade växtmassan blifver därigenom i regel större och fodrets sammansättning ändamålsenligare. Ju bördigare jorden är, dess mera vicker låter man ingå i blandningen.
Luddvicker ( Vicia villosa) har smalare småblad och är starkt luden, hvarjämte 4 blommorna sitta många tillsammans i långa blomklasar. Luddvickeim är en af våra
Fio
118. Esparsett {Onobrychis sativa). a blomma, b fruktsamling, c frö.
Källa: Internet Archive ·