Sida 239
OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 241
kindtänder ha tre rötter och tre spetsar, som äro mer eller mindre väl utvecklade. Tändernas förenkling har sålunda ej hunnit så särdeles långt hos Protocetus och creodontursprunget är tydligen påvisbart, men de äkta kindtänderna äro rätt hopskjutna bakåt och förete tecken till en börjande reduktion. Halskotorna äro visserligen korta, men fria och antyda en kraftig och rörlig hals. Den andra halskotan (epistropheus) har ungefär samma form som hos creodonterna och rof djuren. Bröstkotorna ha långa taggutskott och likna mera ett landtdjurs^ än en hafsinvånares och 10 ref ben ha dubbel ledförbindelse. Af utomordentligt stort intresse är, att en kota anträffats, som af Fraas tolkats såsom en korskota (sacralkota) och som genom sin byggnad antyder, att ett bäckenben varit fäst vid den. Tyvärr finnes dock ej själfva bäckenet i behåll liksom ej heller lemmarnes ben. Likaledes saknas svansen men hela djurets längd från nosen till svansroten beräknas af Fraas till ungefär 1,60 m. Till samma släkte räknar Fraas äfven en annan, ursprungligen af Stromer beskrifven art P. zitteli. Af denna sistnämnda träffades också en stenafgjutning af näshålorna, som visade att denna form hade väl utvecklade näsmusslor och alltså sannolikt ett godt luktorgan såsom arf från de på land lef vande stamfäderna. Af samma art har man äfven träffat svanskotor, så att man kunnat konstatera, att svansen var starkt byggd och fungerade som rörelseorgan.
Protocetus har, för så vidt man kan döma af de hittills kända resterna, visserligen blifvit ett vattendjur men i öfrigt ej aflägsnat sig så särdeles långt från creodonttypen. Nästa kända länk i kedjan är den af Andrews ett par år senare beskrif na Prozeuglodon atrox, som anträffades i lager liggande öfver Protocetus. Skallen af Prozeuglodon (fig. 3) öfverensstämmer rätt nära med Protocetus. Af betydelse är dock, att näsöppningen flyttats mera bakåt och att näsbenen i samband härmed blifvit kortare, men de äro ännu relativt långa. Nackkammen är fortfarande väl utvecklad och okbågen rätt kraftig. Pannbenen bilda ett bredt tak öfver ögonhålorna. Tanduppsättningen är däremot något förändrad. Bakom de mycket hvassa, koniska trenne framtänderna och den något större hörntanden sitta fyra mellantänder och möjligen blott två äkta
^ Bl. a. genom den antikliniska anordningen.
Vetenshapsahademiens Årsbok. 8. 1910. 16
Källa: Internet Archive ·