Sida 622
246
VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.
komligt regellöst. De största blocken bestå af kalksten, och detta förklaras däraf, att kalkstenen bättre än sandstenen motstår förvittringen. Block af samma slag, som sammansätta kratervallen, träffar man äfven i omgifningarna ända till ett par km. från kratern; undantagsvis förekomma de ända till 5 km. utanför kratern. Utom den vanliga kalkstenen och sandstenen finner man äfven massor af sådan sandsten, som har undergått en mer eller mindre fullständig omvandling genom trj^ck och hetta såsom framdeles skall
Fig. 3 a.
Fig. 3 b.
beskrifvas. Det är tydhgt, att detta material härstammar från kraterns botten och måste hafva kommit från ett djup af minst 100 m. under slättens yta. Fördelningen af det lösa materialet är sådan, som endast kan förklaras, om man antager, att hela materialet på en gång kastats upp i luften och fallit ner alldeles oregelbundet utan hänsyn till den specifika vikten. Redan den beräkning, som gjordes af Gilbert, gaf vid handen, att volymen af det material, som finnes i kratervallen, på det närmaste motsvarar krateröppningens volym. (Fig. 3.)
Ett studium af kraterväggarnas insida ger vid handen, att desamma bestå öfverst af kalksten och på större djup
Källa: Internet Archive ·