Sida 634
258 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. m^^
Sedermera har det visats, att radiationspunkterna för de mindre stjärnfall, som förekomma den 20—21 april och den 27 — 28 november likaledes öfverensstämma med kända kometbanor.
Det är påtagligt, att detta icke kan bero på en tillfällighet, utan att kometerna och meteoritsvärmarna måste vara intimt förbundna med hvarandra.
Synnerligen belysande i detta afseende är förhållandet med Bielas komet. Denna, som är känd sedan 1772 med en omloppstid af 6,6 år, visade sig vid sin återkomst 1845 vara delad i två kometer, rörande sig i samma bana. Sedan 1852 äro dessa försvunna och ersatta af en meteoritsvärm, de s. k. Androraediderna, genom hvilken jorden passerar den 27 — 28 november. Under jordens passage genom Andromediderna den 27 nov. 1885 nedföll och tillvaratogs vid Mazapil i Mexico ett järnblock af 4, i kg. vikt, hvilket således härstammar från en känd, ursprungligen vårt solsystem icke tillhörig himlakropp, nämligen Bielas komet}
Medan Schiaparelli ansåg, att kometerna och de dem åtföljande meteoritsvärmarna hade ett gemensamt ursprung, så gick Tait 1869 ännu ett steg längre, i det han ville betrakta meteoritsvärmen och kometen såsom identiska; han sökte visa, att många af kometkärnornas egenskaper kunna förklaras, om man betraktar dem såsom svärmar af meteoriter. Så betraktas de äfven af Pickering: han anser att kometkärnan består af ett antal större meteoriter omgifna af mindre dylika. Om kometen hör till de synliga, d. v. s. till de själflysande, är hvarje meteorit omgifven af sin atmosfär. De ej själflysande kometerna, som endast lysa genom reflekteradt solljus, äro indentiska med meteoritsvärmar, d. v. s. de isolerade meteoriterna finnas kvar men utan atmosfäriskt hölje.
Om man på en världskarta utmärker fallplatserna för alla hittills funna sten- och järnmeteoriter, så framstår ett egendomligt förhållande i fråga om sten- och järnmeteoriternas fördelning på jordytan. Det visar sig nämligen, att stenmeteoriterna äro talrikast på östra hemisfären, järnmeteoriterna däremot på västra. Inom ett område, som hufvudsakligen omfattar Europa och Indien, kände man år 1904, då Farring-
* W. E. HiDDEN: On the Mazapil Meteoric-ii-on, which fell November 27:de 1885. American journal of Science, Vol. 133, s. 221, 1887.
Källa: Internet Archive ·